Problem med webbläsaren på hemsidan har gjort att jag inte uppdaterat tidigare, men nu ska det väl gå bra..
Tänkte berätta lite om vad som hänt vår Nessie efter förra helgens jakter.
Jag har inte skrivit så mycket tidigare eftersom vi inte helt hundra har vetat vad det är och om medicinen hjälper. Efter jakterna hade hon ansträngd andning, andades kort och snabbt. Hon fick kräkningar och hostade upp slem. Hon verkade irriterad och vi trodde kanske hon hade fått ner något, men vi såg inget och hon reagerade inte när man tog på halsen.
Efter måndagens jobb var hon inte bättre. Hon var lite lugnare än vanligt men allmäntillståndet var inte jättedåligt, andningen var som på morgonen och det oroade oss. Rinde på måndagseftermiddagen till Valla Djursjukhus i Linköping. Dom tyckte att vi skulle komma in och vi fick en tid senare samma dag.
Hon undersöktes, ett litet visseljud hördes på hjärtat (!) men hon hade ingen feber. Hjärtat var lite förstorat och det oroade. Vi röntgade lungorna och vätska runt lungorna upptäcktes. Första "domen" var lungödem och ev. hjärtfel. Chockade åkte vi hemåt, Nessie fick vätskedrivande medicin och vi skulle återkomma på tisdagsmorgonen för ultraljud på hjärta och en röntgen till.
Vi var ganska oroliga, lungödem är inte roligt, men hjärtfel är värre! Då är det bara att sluta jaga med henne eftersom hon driver så pass länge.
På tisdagen körde jag upp henne tidigt innan jobb. Lämnade henne där för undersökning av en hjärtspecialist som skulle jobba där under dagen. De skulle höra av sig under dagen och sen skulle Henke hämta henne på kvällen.
Jag var inte mig själv den dagen, gick på jobbet med en oroskänsla och tryck över bröstet. TÄNK om hon har hjärtfel!
Klockan 15.00 ringer veterinären Emma. Hon berättar att Nessie inte har hjärtfel vad dom kan se, hon har fortfarande vätska i lungorna och hon har hög sänka vilket istället för lungödem tyder på att hon har något i kroppen som den jobbar med. Hon fick inget mer vätskedrivande utan istället penicillin. Dom ville gärna behålla henne över natten för att kunna kontrollera henne när hon bytte medicin sådär, om det nu skulle hända något, att hon blev sämre etc.
På onsdagen ringer dom och vill att jag ska hämta hem henne. Hon är piggare och verkar svarat på medicinen! :)
Nu är hon hemma, har varit bättre och bättre för varje tablett hon ätit. Hon är som vanligt och andingen är normal. Förhoppningsvis så fortsätter det såhär och det hon fått ner i lungorna försvinner av sig självt.
Återbesök på tisdag och då ska lugnorna röntgas igen för att hålla lite koll på vätskan där.
Hon är pigg och glad och det är vi jättelyckliga för!
