Det är bara att erkänna, vi har kommit ifrån det här med vår sida helt...
Hösten har rullat på som vanligt...samtidigt har inte denna höst varit som vanligt på grund av att vi har gått och väntat på vår lilla bebis. Jag har inte haft några förväntningar alls på att kunna medverka på div. jaktliga aktiviteter men har till min stora glädje kunnat vara med på allt! Många skrattade åt mig tidigt i höstas när det började pratas om älgjakten. Eftersom jag tidigt lagt in om semester denna vecka så var det ju redan klart att jag skulle vara ledig då. Samtidigt stämde ju datumet för nerkomsten av bebis så bra så veckorna kom efter varandra. Fredagen innan älgjakten gick jag hem, först på semester och sen sen på graviditetspenning och så vidare mot föräldraledighet. Fortfarande var alla runtomkring glada och skrattade ÅT och MED mig om att "hur länge kan du hålla på?".
Älgjakten rullade på i vanlig takt. Passade på att underhålla alla lite extra med att skjuta ett vildsvin för Grim första jaktdagen. Spännande jakt där Grim och grannens blandras hittade vildsvin tillsammans men jagade ut några åt olika håll. Släppte ett stort djur först som kom upp precis rakt emot mig i tornet, på ca 7m, stannade till och kastade ifrån mig efter att vi hade haft ögonkontakt. Avvaktade med att skjuta, såg inte om det var sugga eller galt, lät den gå. Grim kom i spåret, följde i en stor böj runtom mig, vidare och tillbaka till samma område där han hittade grisen. Skällde igen och samma procedur blev det. Samma stig i samma plantering började det plötsligt låta. Undrade först om det var hund eller vad som kom, kanske rådjur? Upptäckte denna gång att DET sprang förbi framöver istället för att vika ut på mig där den andra grisen kom, längre bort skymtade jag att det kom ännu en gris och denna veck ut på vändplanen jag hade till vänster om mig. Denna gång var jag mer säker på att det var "rätt" gris som kom. Sköt ett skott, grisen for in i skogen och nån minut senare kom Grim. Det blev ståndskall innanför mig, kanske 40-50m ifrån och efter att ha varit framme och kikat lite lät jag sen Henke gå in som rusat dit....kom på att det kanske inte är så bra med en månad kvar av graviditet och knalla in på en skadad gris i risbuskarna...;-) När Henke kom in drog grisen sina sista andetag och Grim tystnade. Kul med andra friska grisen för Grim!
Älgjaktsveckan blev spännande, lite dovhjortsjakt blev det på onsdagen i Embricke. Jag hade Jossan med mig som kommer ta jägareexamen framöver...extra kul när det blir spännande då när man är två! ;-)
Fredag och helgen jagar vi ju hemma. Jag fick nerlägga en älgkalv dessutom och är ju så glad över att kunnat vara med hela veckan. Situationen med älgkalven var en lärdom i sig, Såg älgarna gå iväg för drevet. De var inne i såten men kom tillbaka snett ut igen, vi stod på min linje som sidoskyttar. Hade drevfolk att tänka på, älgar som var stötta och det blev en stressad situation. Kalven slog i på fläcken men valde att efter en stund resa sig. Hade tidigare noterat att den inte var död och skulle gå framåt, närmare än de 80 m jag stod på för att avfånga den. Kalven valde då att ge sig iväg istället och det var inte läge för något mera skott då älgen sprang rakt ifrån mig.
Henke tog hundarna och gjorde eftersökjobbet. Efter kontrollspårning med Loke ( Grim fick gå först men han litade inte på honom fullt ut) gick de några hundra meter till, Grim fick vara med vid sidan och när Henke märkte att hundarna var hetare släpptes Grim på spåret. Han försvann och täckningen på Garmin försvann bakom ett berg. En passkytt som satt en bit bort hörde Grim skälla och när vi satt oss i bilen och åkt en bit fick vi se var han stod. Vi förflyttade oss och hade sådan tur att älgen gått in på vår mark igen, i en såte som vi gick dagen innan. Pappa Magnus var reda på plats med någon extra passkytt och han själv stog och lyssnade på ståndskallet samt var beredd om det skulle gå loss längs sjökanten. Henke gick in på ståndskallet från ett litet annat håll med tanke på vinden...Efter ansmygning och lokalisering av djur och hund så kunde Henke avsluta och Grim fick massor beröm för ett bra jobb! Det tog stopp efter ca 2km.
Jag har lyckats vara med hela vägen fram, har kännt mig pigg och vital så lite skog och mark är nog bara bra. Jag jagade lördagen en vecka innan förlossning...Det gick hur bra som helst! Kunde ha skjutit en dovhjort för grannens hund men avstod då jag inte hade riktigt bra läge. Nära nära dagen D, men den 17e november kom det ingen bebis...
Det var bara att vänta. 19.e drog det igång...lite....
Fick ligga hemma i tre dagar innan Edwin valde att komma ut den 22/11 kl: 06.25. Nu myser vi hemma med världens bästa unge, 4360g tung och 52cm lång bebis kom ut till oss! Vi fick tillbringa några extra dagar på BB då blodprover visade lite gulsot och hög sänka, men nu är vi äntligen hemma! :-)
